tisdag 13 september 2011

Konsten att förebygga nynazism (Den osynlige"



Jag är en mycket aktiv person – både i politiken och bland ungdomar – och ser och hör en hel del. Några ungdomar berättade häromdagen för mig om hur de blivit trakasserade av ett gäng andra ungdomar. Ungdomar som man måste ge det tunga namnet nazister.
Incidenten inträffade då mina tre unga vänner skulle gå på In Flames-konserten, som vi kämpat så hårt för att få hit. Men de hann de njuta av musiken, inte ens komma in, då de blev stoppade av ett par äldre ungdomar, alla i 16, 19 års åldern som sa åt dem att sticka. De störde sig nämligen på att en av tjejerna hade en slöja för håret och deras ”fula invandrar nyllen”. Då de försökte gå förbi nynazisterna blev de knuffade tillbaka. En ordningsvakt såg vad som hände och skyndade sig för att reda ut det.
Han blev nedslagen, sparkad och spottad på – vilket självklart skrämde upp mina vänner som vände sig om och sprang. Nazisterna kastade flaskor, sten på dem och skrek att de skulle dra tillbaka till sina grottor i öknen och mata sina stinkande kameler. Plus en hel del ord som jag inte vill upprepa.

Men det viktiga här är att detta inte är något nytt. Vem kan glömma Hilmer Eriksson som blev så grovt misshandlad att han avled. En tonåring som får ta straffet för politikernas tröga och sega handlande. För hakkors på skolskåp och glåpord är inget som är något nytt, även om misshandeln är det. Vad har Berg gjort mot det? Beklagat sorgen för familjen Erikssons förlust och sagt åt föräldrar att vara uppmärksamma på vad deras barn gör. Åh, det var något om extra pengar till skolan i förebyggande syfte... men de pengarna gick ju till att bygga campingstugor till de fisktokiga tyskarna.

Vad jag vill få fram i den här insändaren är att vi måste ta tag i problemen tidigt. Prata med några skoltrötta åttor om hakkors ger dem bara idéer. Men att värdera alla människors lika värde för en femåring fastnar, om man upprepar processen några gånger. Att få förskolebarn att leka med alla på lekplatsen kan faktiskt göra skillnad, liksom att tydligt visa att det är fel när åttaåring säger ett fult ord till någon annan.
För de som redan nu börjat hata kan inte omvändas. De bygger upp en mur omkring sig och alla tillsägelser studsar mot den och dalar ner till marken. De står utanför samhället och tittar med förakt på när vi desperat försöker förstå vad som gick fel. För dem är det vi som har fel. Men det betyder inte att vi ska låta dem göra som de vill. Ungdomsanstalter är kanske inte det bästa alternativet men vi måste slå hårt mot hårt. Visa dem vart gränsen går och hålla den. När någon klottrar ett hakkors eller ropar slagord ska det åtgärdas direkt med böter och skadestånd.

Att redan på dagisnivå förebygga nazism, rasism och mobbning är steget i rätt riktning, Berg, inte att anklaga föräldrarna för att inte märka om deras barn börjar bete sig märkligt.
Att straffa även de små brotten är också ett viktigt steg – detta gäller självklart inte bara unga nynazisters idioti – precis som att ta allvarligt på våldet och hatet som går ut över de oskyldiga. Vi kanske inte kan byta ut deras idéer men vi kan motarbeta dem.
Men kanske måste det största steget bli att få alla att samarbeta mot det gemensamma målet, att utrota nazismen som slagit rot i vår lilla stad. Att få föräldrar, politiker, lärare och utomstående att tillsammans få ett slut på det här. Eller hur många fler barn måste dö innan vår gräns är nådd?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar