Den osynlige .

Den osynlige

Tisdag: Kära dagbok, det var ett år sen Hilmer dog. Jag kan inte fatta att han är död! Saknaden han enormt mycket! Varje gång jag kollar på min son påminner han mig om Hilmer. Hans ögon, hans hår och hans leende är precis som Hilmers.

De som döda Hilmer har inte fått tillräckligt mycket straff, de förtjänar mer än bara ungdomsvård. Jag har förlorat min man och min son har förlorat sin far! Hur ska han kunna leva utan sin pappa? Livet känns inte rättvist.

Onsdag: Kära dagbok, idag var jag i skolan och när jag kom hem var Hilmers föräldrar hos oss. De har verkligen hjälpt oss mycket genom året. De har köpt massa kläder och gett oss 3000 kronor varje månad. Ekonomin är bra för jag får ganska mycket pengar av Hilmers föräldrar, mina föräldrar och så får jag socialbidrag. Hilmers föräldrar tar hand om min son när jag är i skolan, jag är väldigt tacksam över det!

Jag har sparat en del av pengarna i ett konto till min son varje månad. Nu är han 4 månader och 3 veckor gammal. Han blir stor så snabbt!

Torsdag: Kära dagbok, idag hade vi prov och mina vänner hängde med mig hem. Provet gick väldigt bra och det var så sjukt roligt att bara ta det lugnt med mina vänner. Imorgon ska vi åka och bowla. Bowling är bland de bästa jag vet!

Fredag: Kära dagbok, idag var jag i skolan och jag slutade vid elva. Sen vid sju åkte vi och bowla. Det var jätte roligt! Självklart vann Emma. Jag hatar när jag inte vinner! Det var väldigt länge sen jag var så här lycklig.

Lördag: Kära dagbok, jag måste erkänna att jag känner mig lycklig just nu, för att jag har världens finaste föräldrar. Det skulle vara tufft om jag inte hade mina föräldrar. Den första månaden var så jobbig, så mina föräldrar tog hand om lillen.

Min pappa är lite besviken över att jag inte valde att göra abort, men jag kunde verkligen inte döda den enda biten av Hilmer.

Söndag: Kära dagbok, idag döpte jag min son till Hilmer och då passade jag även på att besöka Hilmers grav. Inombords höll jag på att dö för att saknaden är för stor.

Efter det åkte jag , lilla Hilmer och mamma till badhuset. Lillen verkar älska vatten för han var så glad och log hela tiden. Man får en underbar känsla av hans leende.

Måndag: Kära dagbok, jag drömde om Hilmer inatt. Drömmen kändes så verklig! Jag drömde att han kom och kramade om mig och sa ’’älskling jag lever och kommer alltid vara här hos dig. ’’

Livet känns så tomt utan honom. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka.