Den osynlige

Kära dagbok - söndag 17:54


Idag är det exakt ett år sen min älskade Hilmer försvann. Saknaden är stor och allt är svårt, det är svårt att förstå. Det är svårt att förstå dels hur någon kan göra något så hemskt mot någon så oskyldig, det är svårt att förstå att han är borta... Klockan är snart 18:00. För ett år sen vid den här tiden stod jag i dörren och väntade på att Hilmer skulle komma cyklande längs vägen. Jag hade bett honom komma, varför hade jag bett honom komma?! Jag skyller fortfarande hans död på mig, om jag inte hade bett honom komma skulle han inte tagit den vägen, då skulle inte dom stoppat honom, då skulle dom inte sparkat på honom...



Kära dagbok - måndag 19:33


Idag ringde rektorn, Sven Humbleberg, och föreslog att jag skulle börja vara med på lektionerna i skolan i stället för att jobba med skolarbetet hemma när jag orkar. Så nästa vecka ska jag tillbaka till skolan. Det känns konstigt, men ändå bra. Anneli, Bulterman och Henrik har fått börja i en skola i stan nu, så dom slipper jag. Nu ikväll ska jag försöka jobba lite så att jag inte ligger så långt efter i alla ämnen när jag kommer tillbaka. Vi får väl se hur det går, just nu känns det som om jag inte kan koncentrera mig på något.


Kära dagbok - tisdag 13:49

Dagen som skulle bli svår, jobbig och full av tårar blev inte alls som jag tänkt mig. Den började inte så bra när Hilmer väckte mig kl halv 4 i natt. Efter det kunde jag inte somna, så jag gick ut. Jag var så helt inne i mina tankar om de båda två Hilmer så jag märkte inte att jag tog vägen till Bäckstigen, där allt hade hänt. Jag var inte där än, men jag vände inte om, jag fortsatte att gå. När jag kom fram till Bergs hus satte jag mig på bänken, där Anneli, Bulterman och Henrik hade suttit för lite mer än ett år sedan. Där satt jag och lät min blick fastna på ett löv som trillat ner i Flaxån. Jag satt där i flera timmar och bara var. Men när jag kom på mig själv att jag slumrade till då och då ställde jag mig upp och gick hem. När jag kom hem hade mamma tagit hand om Hilmer så jag gick och la mig, och sov tills nu. Klockan är snart 2 och då ska vi till kyrkan. Jag har köpt en bukett med vita rosor, som är min favoritblomma. Hilmer gav en bukett till mig när jag fyllde år i våras, och nu är det min tur att ge en bukett till honom.



Kära dagbok - onsdag 21:06


Idag tog mamma och pappa med Hilmer på picnik i solskenet och jag stannade hemma och försökte koncentrera mig på skolarbetet. Det gick faktiskt bra. Jag ligger fortfarande långt efter med om jag får några dagar som den här till så kommer jag nog ikapp. Men det skulle nog inte göra så mycket om jag ligger lite efter när jag kommer tillbaka på måndag. Alla vet ju vad som har hänt. Men det finns ju många nackdelar med att alla vet också. Alla kommer behandla mig annorlunda, alla kommer titta på mig med en speciell blick, ingen kommer bry sig om jag gör något fel. Men jag antar att jag vänjer mig vid det, lika väl som att dom kommer vänja sig vid att jag är tillbaka.




Kära dagbok - torsdag 16:27


Imorses när jag vaknade och satte mig för att äta frukost som vanligt så sa mamma till mig att jag behövde komma bort härifrån och bara ta det lugnt och slappna av, framför allt nu när jag ska tillbaka till skolan på måndag. Så kl 16:00 kom det en taxi hem till oss och nu sitter jag och är på väg till två lugna dagar på ett spa i stan. Det ska bli skönt, men jag kommer ändå bli orolig för Hilmer, men jag vet att han har det bra hemma med mamma och pappa.




Kära dagbok - fredag 20:51


Idag har jag fått massage och chokladinpackning. Chokladinpackningen var underbar! Tack mamma för att du skickade iväg mig på det här, det är precis vad jag behöver, jag älskar dig!




Kära dagbok - lördag 09:18


Har nyss kommit tillbaka till hotellrummet efter frukosten, finns det något jag älskar med hotell så är det frukosten! Senare idag väntas fotmassage och sen avslutas det med manikyr och pedikyr innan en taxi hämtar upp mig för hemfärd. Då ska jag spendera eftermiddagen med lilla Hilmer och söndagen kommer bestå av en massa skolarbete.