Den osynlige!

Allvarlig misshandlad i lördagskväll!

Vreten: I måndagskväll blev en tånorspojke hittad i en kompost som hade blivit allvarligt misshandlad av tre andra ungdomar. Pojken avled på sjukhus efter stora skador.

I tisdags middag avled en pojke som hette Hilmer Eriksson efter några dagar på intensiven. Han hade blivit misshandlad i lördagskväll och hade för alvarliga skador så livet gick inte att rädda.

Hilmer var på väg för att hämta en handduk som han hade glömt på fotbollsträningen i lördags. På vägen dit så åkte han först till sin tjej Ellen och sedan vidare ner mot skogen. När han kom åkande på cyklen genom skogen stoppades han av tre ungdommar som hade druckit öl. Ungdomarna ville ha pengar till bensin till en moped. Pojken hade ramlat av cyklen och fick sparkar i ansiktet och i magen, han släpades sedan till en kompost där han låg när polisen hittade honom. Polisen känner till ungdomarna för de har nazistiska åsikter.

Med hjälp av en hund kunde man hitta Hilmer Eriksson som åkte direkt till sjukhuset. I ån brevid skogen hittades hans cykel som tydligen någon kastat i efter misshandeln i lördags. Polisen håller på att förhöra ungdomarna. De får troligen Psykopatisk vård.

Lucas

Sextonårig pojke mördad

Sextonårig pojke mördad


Det var sent i går kväll som den sextonårige pojken Hilmer Eriksson hittades grovt misshandlad i en kompost. Hilmer fördes till sjukhus där han senare avled.

Hilmer försvann i lördags när han skulle cykla för att hämta en handduk som han hade glömt efter en fotbollsträning. När han cyklade blev han stoppad av tre ungdomar som misshandlade honom tills de trodde att han var död och sedan begravde de honom i en komposthög.

När Hilmer kom in till sjukhuset konstaterade läkaren att hans kroppstemperatur bara var 32 grader eftersom han legat ute i två dygn. Han hade blivit sparkad eller slagen med ett trubbigt föremål så att näsan var bruten, läpparna var sönder och sex tänder var utslagna. Käken var krossad och det ena ögat skadat så att han förmodligen blivit blind på det ögat. Två revben var knäckta och en lunga var skadad. Eventuellt kunde fler organ vara skadade. Hilmer vad medvetslös när han kom in till sjukhuset och läkarna visste inte om han även fått hjärnskador.

De tre ungdomarna som är intagna för förhör går i Hilmers klass. Ungdomarna är kända för sina nazistiska åsikter och Hilmer har hamnat i bråk med dem tidigare när han skyddade en invandrare.

Enligt uppgift hade ungdomarna druckit varsin öl. En av dem behövde pengar till bensin till sin moped och därför stoppade de Hilmer när han kom cyklande. Hilmer föll omkull och ungdomarna sparkade honom i ansiktet och på resten av kroppen. När de trodde att han var död tänkte de först slänga honom i ån men beslutade sedan att gräva ner honom i en lövhög för att han inte skulle synas. Därefter tog de Hilmers cykel och slängde den i ån.

Polisen säger att de misstänkta ungdomarna förmodligen kommer släppas senare under dagen och att det blir rättegång om en månad.

Den osynlige

Pojke på 15 år brutalt mördad och slängd i lövhög

i måndags hittades Hilmer Eriksson gömd i en lövhög helt sönderslagen, 6 tänder utsparkade och några ben brutna. Pojken dog på sjukhuset senare.

I lördags kväll cyklade Hilmer Eriksson för att hämta sin handuk som han glömt efter fotbollsträningen. På vägen så åkte han till sin flickvän som heter Ellen Stare. Efter han varit hos Ellen så skulle han hämta sin handuk på vallen. Hilmer ville se en fotbollsmatch som han absolut inte ville missa så han tog Bergstigen. På stigen blev han stoppad av tre ungdomar i femtonårs åldern.Ungdomarna hade druckit varsin öl. Den ena behövde bensinpengar. En utav dom sa att Hilmer skulle betala tull, då ramlade Hilmer av cykeln och när han skulle resa sig så sparkade en av ungdomarna till honom de fortsatte att sparka honom och de kallade honom förrädare för att han hade hjälpt en invandrare när ungdomarna höll på att sparka invandraren. Ungdomarna försökte gömma honom i en källare men det var låst så de hittade en lövhög där de gömde honom istället. De cyklade lite på Hilmers nya cykel som han hade fått när han fyllde år sedan slängde dom den i Flaxån nära stigen. Han hittades i måndags av en polishund. Hilmer dog på tisdagen av dom svåra skadorna.

Den osynlige (artikel)

Hilmer är död!
Nu misstänks nynazister för mord

Det var sent i måndagskväll som polis Nilsson hittade Hilmer Eriksson medvetslös och grovt sönderslagen i en lövkompost. Hilmer fördes omgående till sjukhuset. Sjukhuspersonalen gjorde allt de kunde men tyvärr gick sextonårige Hilmer bort bara någon dag eter att man hittat honom. Poliser förhör nu de misstänkta.

Hilmer skulle bara cykla och hämta sin tröja på Vallen där han tränat fotboll. Han tog en omväg förbi sin flickvän och sedan dess hade ingen sett honom. Familj och vänner hoppades att han skulle komma tillbaka men när han inte gjorde det började polisen misstänka brott. Polisen misstänker att på väg till Vallen hade Hilmer träffat på tre berusade ungdomar som satt på en parkbänk nära ån. De tror att ungdomarna stoppat Hilmer och sedan slagit och sparkat honom och kastat honom i komposten och täkt över kroppen med löv.

Nynazistiska ungdommar
Ungdomarna som misstänks sägs röra sig inom nazistkretsarna. På Hilmers skola har en del hakkors och olika hot dykt upp. Hilmer hade även stött på en av ungdomarna när personen slog en invandrare. Hilmer hade då gått emellan och personen hade blivit arg på Hilmer men inte gjort något mot Hilmer då.

Polisen utreder
Vi har pratat med polis Harald Fors som är med och utreder fallet.
-Vi har starka misstankar mot ungdomarna men vi kan inte säga mer innan det har varit rättegång, säger polis Fors. Poliserna fortsätter att leta bevis medan ungdomarna sitter häktade.
-Det är svårt att göra någonting åt nazismen, men jag tror att man måste börja när barnen är väldigt små och lära dem vad som är rätt och fel. Sedan tycker jag att föräldrarna måste ta stort ansvar och ha bättre koll på sina ungdomar, förklarar Fors.

Familj och vänner sörjer
Hilmers familj och vänner sörjer nu Hilmers död och de kan knappt förstå vad som hänt.
-Jag förstår inte hur någon kunnat göra så mot Hilmer, han har aldrig skadat någon och han har alltid varit omtyckt, berättar Hilmers mamma. Hilmers flickvän har nyss släppt nyheten om att hon är gravid och att Hilmer är pappan.
-Jag vet inte hur jag ska klara mig utan Hilmer. Jag kan inte förklara min ilska och sorg just nu, säger en förtvivlad flickvän.

Av: Rebecka

Den osynlige

Måndag - fjärde maj Nu är det precis ett år sen Hilmer försvann, jag tänker på honom varje dag. Om hur det kunde ha varit om han inte var död. Allt hade varit bättre, men man kan inte ändra på vad som redan hänt.
Jag önskar han var här, här med oss. Med mig och Hilmer.

Tisdag - femte maj Att någon kan göra något som det gjorde mot Hilmer, att de kan leva med sig själva efter att ha dödat någon! Varför just Hilmer? Varför någon alls?
Jag kommer aldrig glömma när jag fick veta att Hilmer var död. Jag ville inte tro det eller kunde inte tro vad läkaren sa. Det skulle varit fel att göra abort när jag visste att han inte skulle komma tillbaka. Den enda bit som var kvar av honom, men vi klarar oss bra, jag och Hilmer.

Onsdag - sjätte maj Många undrar varför jag döpte mitt barn till Hilmer. Det kändes så rätt, det är rätt.
Jag tänker tillbaka till sportlovet förra året, när vi blev tillsammans att det inte hade hänt tidigare. Vi hade gått i samma klass i nio år, känt varandra i nio år.

Torsdag - sjunde maj Skolan? Ja, det går väl bra! Det är vad jag svarar på alla frågor om skolan. Jag läser ju hemifrån så mycket som det går. Tur att det finns datorer!
Mamma tar hand om Hilmer en stund på eftermiddagen när hon kommit hem från jobbet, så jag har lite tid att plugga. Men det går ju iallafall!

Fredag - åttonde maj Äntligen fredag! Jag tänker tillbaka på de fredags kvällar jag och Hilmer spenderade tillsammans, vi såg mest på film tror jag. Alla de dåliga filmer vi såg, fast vi var ju tillsammans.
Mina fredags kvällar nu tillbringas framför TV'n med mamma och Hilmer eller med en hög med läxor som måste göras.

Lördag - nionde maj Idag har jag och lille Hilmer besökt Hilmers grav. Det är som ett stort hål inuti mig, jag saknar honom så enormt mycket!
Vad ska jag säga till Hilmer när han frågar om sin pappa ? Kommer jag vara stark nog att svara att han är död, att han blev dödad av människor som var lika gamla som Hilmer var?
Kan inte längre räkna hur många gånger jag stått där vid Hilmers grav och gråtit. Stått där och saknat honom och tänkt på honom mer än vanligt.

Söndag - tionde maj Igår kväll gick jag en sväng med Hilmer. Jag gick vid Flaxån, där jag inte har gått på över ett år. Vill inte tänka på vad de gjorde mot Hilmer.
Jag satte mig på bänken, tittade ut mot Flaxån och tänkte att för lite mer än ett år sen satt Anneli, Bulten och Henrik på den här bänken och Hilmer var på väg till Vallen för att hämta den där handduken. Det känns som att det är mitt fel att han är död. Bara om jag inte bett han komma skulle han leva fortfarande.
Vill bara hålla honom en sista gång, vill höra höra honom säga att allt är okej och torka bort min tårar. Hilmer, jag saknar dig!

Cupcake girl

Den osynlige .

Den osynlige

Tisdag: Kära dagbok, det var ett år sen Hilmer dog. Jag kan inte fatta att han är död! Saknaden han enormt mycket! Varje gång jag kollar på min son påminner han mig om Hilmer. Hans ögon, hans hår och hans leende är precis som Hilmers.

De som döda Hilmer har inte fått tillräckligt mycket straff, de förtjänar mer än bara ungdomsvård. Jag har förlorat min man och min son har förlorat sin far! Hur ska han kunna leva utan sin pappa? Livet känns inte rättvist.

Onsdag: Kära dagbok, idag var jag i skolan och när jag kom hem var Hilmers föräldrar hos oss. De har verkligen hjälpt oss mycket genom året. De har köpt massa kläder och gett oss 3000 kronor varje månad. Ekonomin är bra för jag får ganska mycket pengar av Hilmers föräldrar, mina föräldrar och så får jag socialbidrag. Hilmers föräldrar tar hand om min son när jag är i skolan, jag är väldigt tacksam över det!

Jag har sparat en del av pengarna i ett konto till min son varje månad. Nu är han 4 månader och 3 veckor gammal. Han blir stor så snabbt!

Torsdag: Kära dagbok, idag hade vi prov och mina vänner hängde med mig hem. Provet gick väldigt bra och det var så sjukt roligt att bara ta det lugnt med mina vänner. Imorgon ska vi åka och bowla. Bowling är bland de bästa jag vet!

Fredag: Kära dagbok, idag var jag i skolan och jag slutade vid elva. Sen vid sju åkte vi och bowla. Det var jätte roligt! Självklart vann Emma. Jag hatar när jag inte vinner! Det var väldigt länge sen jag var så här lycklig.

Lördag: Kära dagbok, jag måste erkänna att jag känner mig lycklig just nu, för att jag har världens finaste föräldrar. Det skulle vara tufft om jag inte hade mina föräldrar. Den första månaden var så jobbig, så mina föräldrar tog hand om lillen.

Min pappa är lite besviken över att jag inte valde att göra abort, men jag kunde verkligen inte döda den enda biten av Hilmer.

Söndag: Kära dagbok, idag döpte jag min son till Hilmer och då passade jag även på att besöka Hilmers grav. Inombords höll jag på att dö för att saknaden är för stor.

Efter det åkte jag , lilla Hilmer och mamma till badhuset. Lillen verkar älska vatten för han var så glad och log hela tiden. Man får en underbar känsla av hans leende.

Måndag: Kära dagbok, jag drömde om Hilmer inatt. Drömmen kändes så verklig! Jag drömde att han kom och kramade om mig och sa ’’älskling jag lever och kommer alltid vara här hos dig. ’’

Livet känns så tomt utan honom. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka.

Den osynlige - Ellens dagbok

Tisdag 6/5

Kära dagbok, i dag är det ett år sen Hilmer dog. Allt känns fruktansvärt, men jag får trösta mig med att jag har lilla Hilmer här hos mig. Vi var vid Hilmers grav och satte dit blommor och ett ljus. Det blev väldigt fint, och jag blev så glad, för lilla Hilmer sa pappa där. Det kändes skönt att han sa det för första gången vid Hilmers grav.

Ikväll så ska mamma annordna en extra minnesstund i kyrkan för Hilmer. Jag kommer att läsa en av mina egna dikter då. Jag saknar honom så mycket, jag tänker på honom varje dag. Och så kommer det nog att vara resten av mitt liv. Jag älskade honom så mycket, min Hilmer.

Onsdag 7/5

Det gick väldigt bra igår, lilla Hilmer var ganska tyst, han skrek lite men det gjorde inget. Det var bara skönt att ha honom där.

Idag så ska jag och lilla Hilmer åka och köpa lite leksaker till honom. Mamma ska ge mig pengar till det. Hon vill att jag ska ge honom saker och hitta på saker med honom, så att han får en bra barndom även om hans pappa inte kommer att vara där hos honom.

När jag fyller 18 så hade jag tänkt flytta härifrån. Jag klarar inte av att gå i skogen, där Hilmer hittades, jag klarar inte heller att se Annelie, bulten och Flås Henrik, när dem går runt här i stan. Så jag tänker flytta till stan då, till en lägenhet. Jag ska kolla om jag kan få en dagisplats i stan med, så kan jag få en utbildning medan Hilmer är på dagis. Jag vill ju ha ett jobb senare så att jag kan försörja oss.

Torsdag 8/5

Hilmer verkade tycka att det var kul att köpa nya leksaker! Vi köpte en liten hund (leksak), som kunde skälla om man tryckte på magen. Han var så söt, jag älskar min lilla pojke!

Jag ser Hilmer i Lilla Hilmer mer och mer för var dag som går. Det känns lite jobbigt, men ändå så är det skönt. Det känns som att Hilmer är tillbaka. Mamma sa att hon också sett det.

Ikväll så ska min gamla vän, Cecilia komma hit och få träffa Hilmer. Det ska bli så kul! Var ju ett tag sen vi träffades, Det var under graviditeten tror jag faktiskt! Men som sagt det ska bli jättekul! Hon är ju trots allt min bästa vän! Oj, nu hör jag hur Hilmer ropar "mamma", han har börjat att säga det förresten! Resten av det han säger är "pappa", "nojnoj = mormor" och ja det är nog dem orden han har sagt. Han sitter hos sin mormor just nu och jag ska gå och ge honom hans nappflaska med välling.

Fredag 9/5

Usch, allt känns så hemskt just nu. Jag kom på att Hilmer inte kommer att få träffa lilla Hilmer någon gång, han kommer inte få se första gången han tar ett steg, när han börjar prata mer, skrattar, ja helt enkelt växer... Och så är det ju det att jag är en ung mamma, jag är ju stolt över mig själv och jätteglad att lilla Hilmer finns, men jag blir kallad så många fula ord varje dag. Så fort jag loggar in på facebook så kommer det upp meddelande där det står saker som " Du kommer aldrig att bli en bra mamma, du kommer inte att kunna ta hand om honom, han kommer dö! " Det känns som sagt helt hemskt, för jag gör det bästa jag kan. Jag skulle ge mitt liv för mitt underbara lilla barn. Om han inte hade funnits så hade jag kanske inte suttit här just nu... Han är mitt liv och det bästa barn en mamma någonsin kunnat få.

Lördag 10/5

Kära dagbok, i dag är det lördag! Det känns alltid bättre när det är lördag. Idag så ska jag hitta på nåt kul och komma hemifrån lite. Jag tror att jag ska ta och ringa några tjejer i min gamla klass. Vi kanske kan åka in till stan och shoppa eller något sånt! Det vore kul, det var en evighet sen jag gjorde det... Just det, imorgon så ska jag åka och kolla på en skola som jag kanske ska börja i nästa år. Är ju mamma ledig i år, så får utbilda mig nästa år. skolan verkar vara bra, och många av mina gamla kompisar har börjat där nu, och de säger att det är en bra skola! Så jag ser fram emot att börja skolan igen. Det är ju många som tror att jag har det jätteskönt och bara kan gå runt hemma och göra vad jag vill. Men nej, det är inte sant! för det första så kan jag absolut inte göra vad jag vill, jag har ju ett litet barn att ta hand om!? För det andra så blir det ganska så långtråkigt i längden... Vad var det nu igen jag skulle göra? Ja, just det! Jag skulle ju ringa Miranda, Isabelle och dem!

Söndag 11/5

Söndag idag då... Tycker att det är jobbigt med söndagar, får panik nästan när jag tänker att det redan börjar en ny vecka imorgon! aja, jag ska ju inte till skolan direkt. Jag ska berätta om igår! De ville träffa mig! Så vid 3-tiden så gick jag hem till Miranda, vi hade jättekul där. Vid ungefär 6 så gick vi ut för att träffa några gamla killar från klassen. Alla sa till mig att de var ledsna för att de inte hade pratat med mig sen de fick veta att jag var gravid med Hilmer. Men jag svarade att det var okej! Resten av kvällen vill jag helst inte berätta, men jag har inte haft så roligt på jättelänge, hihi! Idag så ska jag mest ligga i sängen och kolla på tv, och ta det lugnt. Var uppe ganska så sent igårkväll. Men nu så ska jag hämta lilla Hilmer och läsa hans nya bok, "Elefanten och grodan " med honom.

Måndag 12/5

Grattis dagboken! I dag är det exakt ett år sen jag fick dig. Jag tänkte börja att skriva i en ny dagbok i morgon. För denna börjar att ta slut, och jag vill inte börja på en ny dagbok mitt i ett år, om du förstår vad jag menar? Vill ha ett helt år i en dagbok och inte ett och halvt år. Och sen så är ju den här dagboken full av tankar och minnen om Hilmer, och jag ska försöka att lämna allt det där bakom mig.

När jag blir äldre så ska jag läsa dig, dagboken, igen. Men inte än på ett tag.

En sak som som i alla fall är bra med att jag har skrivit i den här i år, är att jag har fått med lille Hilmers första månader!
Det ringde precis på dörren, du kommer aldrig att kunna gissa vem det var!!! Det var Kommissarie Fors! Och han undrade hur vi mådde osv. Kändes konstigt att se honom igen. Han hade varit och satt upp en skylt med Nilsson, Söderström och Johansson vid bänken som Anneli och dem satt den där kvällen... Han berättade att de hade skrivit "Till minne av Hilmer Eriksson" på den.
Nu känns det som att jag kan släppa allt, tack för året dagboken, och för att jag har fått skriva av mig i dig.

Den Osynlige- Dagboken

Tis 8 maj 2001

Detta är första gången jag skriver i denna dagboken, mamma tyckte jag skulle skriva av mig lite, -för ett år sen. Det är inte föräns nu jag känner behovet av det, ett år senare.
Jag kan fortfarande känna smaken av mina tårar då den dagen jag satt på sjukhuset, förtvivlat väntat på ett besked från doktorn. Jag hade legat i mammas knä, känt trösten från henne. Samma dag berättade jag också om Hilmer, barnet i min mage. Mamma tog det lugnt och var stöttande Pappa blev mest arg för att vi hade varit så oansvarsfulla. Vilket gjorde mig ännu ledsnare då just det hade hänt. Jag döpte barnet efter sin pappa, det passade mest och jag ville hedra honom med namnet åt min son. Nu är lille Hilmer 4 månader, och alldeles underbar, mamma och pappa hjälper till att ta hand om honom medans jag studerar. Under de 3 första månaderna var jag villig att göra abort, men när jag tänker på det nu så fattar jag inte hur dum jag var som ville det, och glad över att jag inte gjorde det.

Ons 9 maj 2001

Idag besökte jag Hilmers grav, jag har slutat räkna hur många gånger jag har gjort det, hur många gånger jag har gråtit och hur många gånger jag kommit på mig själv med att försöka begå självmord. Det var som om en del av mig försvann när han dog, när Kommisare Fors la en hand på min axel som ett tecken på medlidande. Fast självmordstankar försvann när lille Hilmer sparkade mig i magen för första gången, ”när en dörr stängs öppnas en annan”
Nu går endast mina tankar till hur jag ska besvara Hilmer när han frågar efter sin pappa första gången, jag undrar om jag kommer vara stark nog att svara att han var död. Att han hade mördats av människor som gick i hans egna skola. Av tonåringar i min ålder. Skulle han påverkas av det? Hur skulle det egentligen påverkas av hans liv?

Tor 10 maj 2001

Åååh jag klarar inte detta mer, jag älskar min son över allt annat i hela världen. Men vad har folk för problem med att jag är en ung mamma? Folk kallar mig för fula ord, ingen har heller lust att prata eller umgås med mig. Inte bara eleverna utan lärarna också. Snart är det slut på allting, hoppas att tiden går snabbt.
Allting känns så dumt, att jag fortfarande inte är helt över Hilmer. Jag borde vara det, det borde inte vara svårare än att jag hade gjort slut med honom, men nu hade han dött. Viss skillnad kanske det är ändå.. Jag är så glad över att lille Hilmer inte behövde vara med om all dramatik. Jag kanske bara skulle kort sagt säga att hans pappa stack när han var liten..Nej ljuga kan jag nog inte. Åhnej, fällde just min första tår på några veckor nu..varför varför varför, varför bad jag han komma hem till mig den kvällen?! Allt är mitt fel, om jag inte hade bett honom komma så hade ingenting hänt, Hilmer skulle fortfarande vara vid liv och alla 3 hade kunnat vara en enda lycklig familj.
Nu ska jag gå och dö några minuter.

Fre 11 maj 2001

Idag, för första gången på ca. Ett år har jag känt mig vid liv. Idag så pratade en kille med mig, kanske var det för att han såg att jag led så mycket, kanske såg det i mina ögon. Vi pratade för det mesta om hur det var att vara ung mamma, och hur jag fick det att funka med allt. Han verkade faktiskt vara intresserad. Å andra sidan kan det ju ha varit ett skolarbete.. fan, såklart det var det. Ingen skulle ju egentligen bry sig om mig. Ensam, ledsen och asocial var jag. Kanske det inte är så konstigt att ingen pratar med mig, jag lät dem inte tala med mig. Men idag var det ett undantag antar jag.
Varje gång någon har pratat med mig, har det alltid påmint mig om gångerna Fors förhörde mig på massa frågor, det var jobbigt och alla samtal jag har haft med en person sen dess har känts som ett förhör. Nu vaknar Hilmer..

Lör 12 maj 2001

Idag har känts som ett helvete. Har inte haft något att göra på hela dagen och Hilmer har krävt all min uppmärksamhet, har inte kunnat tänka ända tills nu.
Om jag bara kunde för 1 minut få se min gamla Hilmer vid liv igen, få krama honom en gång till, kyssa honom en gång till. Det skulle betyda så mycket för mig, hans varma händer omfamna mina kinder, torka bort en tår och säga att allt är okej. Det var det han brukade göra då jag berättade om något jobbigt som hade hänt, oftast om något pappa sagt eller gjort. Nu skulle det aldrig mer hända, jag skyller allting fortfarande på mig, även om alla i min omgivning försöker säga till mig det motsatta. Nu ska jag lyssna på deppmusik..

Sön 13 maj 2001

Jag vet inte vad det är som försigår men den killen jag pratade med häromdagen..vi chattade med varandra.Och denna gången pratade vi om annat än jag som ung mamma. Kanske var han intresserad av att bara prata med mig, det var snällt av honom. Att umgås med mig, en utstött person. Det skulle faktiskt vara trevligt att få lite vänskap häromkring, dessutom så är han ju väldigt snäll..

Mån 14 maj 2001

Ok, jag vet inte hur jag ska säga detta.. men jag kanske kanske kanske håller på att falla för denna killen.. Det känns så dumt, det känns som att jag är otrogen när jag säger så, även om Hilmer är död. Vi pratade idag igen, mycket längre denna gången. Och allt jag kunde tänka på var vad hemskt vackra ögon han hade. Jag borde verkligen inte göra det här, det är för tidigt, eller..?
Jag har faktiskt inte lagt ner en enda tanke på att bli tillsammans med en ny kille, det har bara känts så omöjligt. Jag har inte heller haft tid, med tanke på graviditeten och födseln av min son. Fast det känns bra med denna killen, han är snäll,trevlig,rolig och vacker..

Konsten att förebygga nynazism (Den osynlige"

Jag är en mycket aktiv person – både i politiken och bland ungdomar – och ser och hör en hel del. Några ungdomar berättade häromdagen för mig om hur de blivit trakasserade av ett gäng andra ungdomar. Ungdomar som man måste ge det tunga namnet nazister.
Incidenten inträffade då mina tre unga vänner skulle gå på In Flames-konserten, som vi kämpat så hårt för att få hit. Men de hann de njuta av musiken, inte ens komma in, då de blev stoppade av ett par äldre ungdomar, alla i 16, 19 års åldern som sa åt dem att sticka. De störde sig nämligen på att en av tjejerna hade en slöja för håret och deras ”fula invandrar nyllen”. Då de försökte gå förbi nynazisterna blev de knuffade tillbaka. En ordningsvakt såg vad som hände och skyndade sig för att reda ut det.
Han blev nedslagen, sparkad och spottad på – vilket självklart skrämde upp mina vänner som vände sig om och sprang. Nazisterna kastade flaskor, sten på dem och skrek att de skulle dra tillbaka till sina grottor i öknen och mata sina stinkande kameler. Plus en hel del ord som jag inte vill upprepa.

Men det viktiga här är att detta inte är något nytt. Vem kan glömma Hilmer Eriksson som blev så grovt misshandlad att han avled. En tonåring som får ta straffet för politikernas tröga och sega handlande. För hakkors på skolskåp och glåpord är inget som är något nytt, även om misshandeln är det. Vad har Berg gjort mot det? Beklagat sorgen för familjen Erikssons förlust och sagt åt föräldrar att vara uppmärksamma på vad deras barn gör. Åh, det var något om extra pengar till skolan i förebyggande syfte... men de pengarna gick ju till att bygga campingstugor till de fisktokiga tyskarna.

Vad jag vill få fram i den här insändaren är att vi måste ta tag i problemen tidigt. Prata med några skoltrötta åttor om hakkors ger dem bara idéer. Men att värdera alla människors lika värde för en femåring fastnar, om man upprepar processen några gånger. Att få förskolebarn att leka med alla på lekplatsen kan faktiskt göra skillnad, liksom att tydligt visa att det är fel när åttaåring säger ett fult ord till någon annan.
För de som redan nu börjat hata kan inte omvändas. De bygger upp en mur omkring sig och alla tillsägelser studsar mot den och dalar ner till marken. De står utanför samhället och tittar med förakt på när vi desperat försöker förstå vad som gick fel. För dem är det vi som har fel. Men det betyder inte att vi ska låta dem göra som de vill. Ungdomsanstalter är kanske inte det bästa alternativet men vi måste slå hårt mot hårt. Visa dem vart gränsen går och hålla den. När någon klottrar ett hakkors eller ropar slagord ska det åtgärdas direkt med böter och skadestånd.

Att redan på dagisnivå förebygga nazism, rasism och mobbning är steget i rätt riktning, Berg, inte att anklaga föräldrarna för att inte märka om deras barn börjar bete sig märkligt.
Att straffa även de små brotten är också ett viktigt steg – detta gäller självklart inte bara unga nynazisters idioti – precis som att ta allvarligt på våldet och hatet som går ut över de oskyldiga. Vi kanske inte kan byta ut deras idéer men vi kan motarbeta dem.
Men kanske måste det största steget bli att få alla att samarbeta mot det gemensamma målet, att utrota nazismen som slagit rot i vår lilla stad. Att få föräldrar, politiker, lärare och utomstående att tillsammans få ett slut på det här. Eller hur många fler barn måste dö innan vår gräns är nådd?

den osynlige

15-årig pojke misshandlad till döds

Vreten: En femtonårig pojke som bor i närheten av Vreten misshandlades i lördags kväll av tre andra ungdomar i en skog i närheten. Pojken dog senare av skadorna på sjukhus.

I lördags kväll cyklade pojken som heter Hilmer Eriksson kvart i sex till sin flickvän i Vreten. Han kom dit klockan sex och cyklade därifrån halv sju. När han hade varit hos sin flickvän så skulle han hämta en handduk som han hade glömt på Vallen. För att hinna hem till en fotbollsmatch som började klockan sju så tog han den snabbaste vägen. Den snabbaste vägen var genom skogen.

Men på vägen genom skogen blev han stoppad av tre ungdomar i femtonårs åldern. Ungdomarna hade druckit lite öl och en av dem behövde pengar till bensin. En annan av dem hade en trasig cykel. Hilmer hade även varit i bråk med en av dem tidigare i skolan. Så en av de vrålade till honom att betala tull. Men Hilmer trillade omkull och fick cykeln över sig och när han skulle resa sig så blev han nersparkad. Ungdomarna fortsatte att sparka på honom bland annat i ansiktet tills de trodde att han var död. Sen släpade de honom till en källare till ett övergivet hus i närheten men källaren till det övergivna huset var låst så de lade honom i en lövhög bakom husets kompost och täckte över honom. Sedan cyklade de lite på hans cykel och slängde den sen i Flaxån vid skogsvägen.

Hilmer hittades av en polis med sin polishund i måndags kväll. Cykeln hittades av en dykare i tisdags förmiddag. Hilmer avled på sjukhus av skadorna i tisdags vid middagstid. De tre ungdomarna kommer att förhöras i rättegång snarast. //P.K

Den Osynlige

Måndag 16 maj 03.42- Det är tidigt på morgonen, jag är trött, fast jag måste ändå gå upp, Hilmer bara gråter hela tiden, fast vad skulle jag vänta mig? Han är bara tre månader gammal. Jag önskar att Hilmer levde, jag önskar att han var här och kunde hjälpa mig, men det är som att hoppas på ingenting, för han kommer inte tillbaka, vare sig jag vill det eller ej.

Tisdag 17 maj 08. 23- Hilmer har just somnat, jag var tvungen att gå upp sexton gånger innan han tröttnade på att skrika och somnade. Mamma försöker hjälpa till så mycket som möjligt när hon inte är på jobbet. Jag försöker hinna med skolarbetet, men det är svårt, inte själva arbetet, men att koncentrera sig. Fast i och för sig så har jag svårt att koncentrera mig över huvudtaget. För det enda jag tänker på är Hilmer, jag saknar honom så mycket att det gör ont.

Onsdag 18 maj 19.58- Hilmer sover och äter, och sover och skriker. Ibland tänker jag på hur det ska bli för honom när han blir stor, om han kommer att hata lika enkelt som de som dödade Hilmer. Inte av samma anledning, men kanske när han får reda på det, vad som egentligen hände med hans pappa, hur människor kan vara mot varandra, kanske tror han att det är rätt sak att göra, att döda om man är arg. Jag borde nog inte oroa mig för det nu, eller inte alls, men det är svårt att låta bli ibland.

Torsdag 19 maj 13.37- Idag har jag vart tröttare än någonsin. Hilmer värkar märka av att jag är det, för han skriker mer än han någonsin gjort förr. Om jag bara hade Hilmer här, så han kunde hjälpa mig. Tänk om han hade levt nu. Tänk om jag aldrig hade vart så glad och uppspelt över att få berätta nyheten för honom, då skulle han aldrig tagit den vägen och blivit stoppad. Jag vet inte hur många gånger jag gått igenom det här, säkert flera hundra. Jag ska sluta upp med det nu, så kanske jag blir piggare...

Fredag 20 maj 06.11- Jag vet inte varför jag skriver just nu, det är väl meningen att jag ska sova? Jag kan i vilket fall som helst inte somna om, jag har alldeles för mycket att tänka på, men och andra sidan så har Hilmer vart ovanligt lugn och tyst, det förvånar mig, de senaste dagarna har han skrikit och gråtit hela tiden, han är lite märklig, min Hilmer. Det går inte så jätte bra i skolan. Lärarna vet om att jag och Hilmer hade barn ihop nu, så de är onödigt snälla och försöker inte ens dölja att de vet om det. Irriterande. Nu började Hilmer skrika igen, vad är det med honom? Tur att jag är klarvaken, det verkar som om jag inte alls behöver någon sömn nu för tiden.

Lördag 21 maj 19:12- Idag har mamma och jag vart ute på stan. Det brukar vi göra, gå ut på stan alltså, men bara på lördagar. Lördagar är min och mammas tid brukar hon säga, att det är tid för oss att vara själva och prata ut. Jag förstår fortfarande inte varför hon vill ut med mig, jag som är så ledsen och arg nu för tiden. Men hon sa att jag behöver komma ut från huset, som om det skulle pigga upp mig. Pappa tar i vilket fall som helst hand om Hilmer, han tyckte också att jag behövde komma ut. Men till deras försvar kan jag faktiskt säga att det var skönt, jag har inte vart ute på hur länge som helst. Nu ska jag gå och hjälpa mamma med maten.

Söndag 22 maj 21.01- Ännu en vecka är över. Jag har vart i kyrkan idag, mamma säger att det ska hjälpa mig att gå dit, jag vet inte riktigt hur, men jag vill inte säga emot, jag har gjort nog med misstag genom att lita på mina egna tankar. Imorgon ska jag till skolan igen, jag längtar inte alls tillbaka till alla stirrande människor och de överdrivet trevliga lärarna. Ibland tänker jag på att hoppa av skolan, fast inte så ofta, skolan har alltid vart viktig för mig och jag tänker faktiskt inte kasta bort min utbildning även om det är det jag vill ibland. Det är otroligt egentligen, att jag kan ta mig igenom varje dag utan några gigantiska problem. Jag kanske borde gå vidare, jag kanske borde släppa taget, försöka förstå att Hilmer inte kommer tillbaka hur mycket jag än hoppas och tror. Om jag var den som var död skulle jag vilja se Hilmer glad och lycklig, jag antar att han känner...nej, kände likadant, om han ens funderat på att detta någonsin skulle ske. Men jag kommer aldrig glömma honom, aldrig någonsin, Hilmer är en del av mig och det kommer han alltid att vara.

Den osynlige

Kära dagbok - söndag 17:54


Idag är det exakt ett år sen min älskade Hilmer försvann. Saknaden är stor och allt är svårt, det är svårt att förstå. Det är svårt att förstå dels hur någon kan göra något så hemskt mot någon så oskyldig, det är svårt att förstå att han är borta... Klockan är snart 18:00. För ett år sen vid den här tiden stod jag i dörren och väntade på att Hilmer skulle komma cyklande längs vägen. Jag hade bett honom komma, varför hade jag bett honom komma?! Jag skyller fortfarande hans död på mig, om jag inte hade bett honom komma skulle han inte tagit den vägen, då skulle inte dom stoppat honom, då skulle dom inte sparkat på honom...



Kära dagbok - måndag 19:33


Idag ringde rektorn, Sven Humbleberg, och föreslog att jag skulle börja vara med på lektionerna i skolan i stället för att jobba med skolarbetet hemma när jag orkar. Så nästa vecka ska jag tillbaka till skolan. Det känns konstigt, men ändå bra. Anneli, Bulterman och Henrik har fått börja i en skola i stan nu, så dom slipper jag. Nu ikväll ska jag försöka jobba lite så att jag inte ligger så långt efter i alla ämnen när jag kommer tillbaka. Vi får väl se hur det går, just nu känns det som om jag inte kan koncentrera mig på något.


Kära dagbok - tisdag 13:49

Dagen som skulle bli svår, jobbig och full av tårar blev inte alls som jag tänkt mig. Den började inte så bra när Hilmer väckte mig kl halv 4 i natt. Efter det kunde jag inte somna, så jag gick ut. Jag var så helt inne i mina tankar om de båda två Hilmer så jag märkte inte att jag tog vägen till Bäckstigen, där allt hade hänt. Jag var inte där än, men jag vände inte om, jag fortsatte att gå. När jag kom fram till Bergs hus satte jag mig på bänken, där Anneli, Bulterman och Henrik hade suttit för lite mer än ett år sedan. Där satt jag och lät min blick fastna på ett löv som trillat ner i Flaxån. Jag satt där i flera timmar och bara var. Men när jag kom på mig själv att jag slumrade till då och då ställde jag mig upp och gick hem. När jag kom hem hade mamma tagit hand om Hilmer så jag gick och la mig, och sov tills nu. Klockan är snart 2 och då ska vi till kyrkan. Jag har köpt en bukett med vita rosor, som är min favoritblomma. Hilmer gav en bukett till mig när jag fyllde år i våras, och nu är det min tur att ge en bukett till honom.



Kära dagbok - onsdag 21:06


Idag tog mamma och pappa med Hilmer på picnik i solskenet och jag stannade hemma och försökte koncentrera mig på skolarbetet. Det gick faktiskt bra. Jag ligger fortfarande långt efter med om jag får några dagar som den här till så kommer jag nog ikapp. Men det skulle nog inte göra så mycket om jag ligger lite efter när jag kommer tillbaka på måndag. Alla vet ju vad som har hänt. Men det finns ju många nackdelar med att alla vet också. Alla kommer behandla mig annorlunda, alla kommer titta på mig med en speciell blick, ingen kommer bry sig om jag gör något fel. Men jag antar att jag vänjer mig vid det, lika väl som att dom kommer vänja sig vid att jag är tillbaka.




Kära dagbok - torsdag 16:27


Imorses när jag vaknade och satte mig för att äta frukost som vanligt så sa mamma till mig att jag behövde komma bort härifrån och bara ta det lugnt och slappna av, framför allt nu när jag ska tillbaka till skolan på måndag. Så kl 16:00 kom det en taxi hem till oss och nu sitter jag och är på väg till två lugna dagar på ett spa i stan. Det ska bli skönt, men jag kommer ändå bli orolig för Hilmer, men jag vet att han har det bra hemma med mamma och pappa.




Kära dagbok - fredag 20:51


Idag har jag fått massage och chokladinpackning. Chokladinpackningen var underbar! Tack mamma för att du skickade iväg mig på det här, det är precis vad jag behöver, jag älskar dig!




Kära dagbok - lördag 09:18


Har nyss kommit tillbaka till hotellrummet efter frukosten, finns det något jag älskar med hotell så är det frukosten! Senare idag väntas fotmassage och sen avslutas det med manikyr och pedikyr innan en taxi hämtar upp mig för hemfärd. Då ska jag spendera eftermiddagen med lilla Hilmer och söndagen kommer bestå av en massa skolarbete.