Jag läste tordyveln flyger i skymningen, och det var ingen höjdarbok men den gick att läsa. En sån här bok skulle jag aldrig läsa på fritiden, men den var bättre än jag trodde.
Det roliga var när Lindroth fick smaka på en salmiak av Jonas, och sen blev helt förtjusande i dem och kallar dom besker, efter smaken.
"Du har väl inte möjligen en sån där liten besker en på dej, Jonas?"
Det sorgliga var när Annika fick reda på att Emilie dog på grund av Andreas död, men Andreas var egentligen inte död.
"Men det här då? Känner du till det med? Ja, det är mycket häpnadsväckande hur nåt sånt har kunnat hända. Här står kan du tänka dej, lilla Annika, att den här dödsförklaringen av Andreas Wiik togs tillbaka den andre juni år 1764. Han var alltså inte död! Han var i livet och dog inte förrän 1785".
Det spännande var när de hörde ett ljud i huset.
"Det är inte mamma! viskade Annika. Det är nån annan! Nån som har nyckel!"
Den här boken var inte min typ, men den fick mig att fortsätta läsa.
Bra inlägg, fast varför skriver du två gånger att du inte gillar boken? Så extremt dålig är den ju inte...
SvaraRaderaJag tycker att du kunde ha skrivit lite mer om varför det var spännande. Men annars tycker jag att du har gjort ett bra inlägg.
SvaraRadera