Citat från sidan 265:
"Medan Jonas och Lindroth turades om att tala om för David vad han skulle säga, så hade David i själva verket klarat av telefonsamtalet. Plötsligt lade han på luren. 'Är det redan klart?' sa Lindroth häpen."
Boken var bara rolig på några få ställen och ett av dem var när Jonas och Annika pratar med varandra i Walkie-Talkien. Det stället sticker lite ut från de andra ställena i boken. Citat från sidan 82: "Annika ställde sig på pass framme vid fönstret med Walkie-Talkien. Plötsligt bröt Jonas röst in: 'Jonas Berglund anropar Annika Berglund! KOM!' 'Jaa, Annika Berglund här!' 'Har du pratat klart? KOM!' 'Vad då? Vad menar du?' 'Tänker du säga något mer? KOM!' 'Vad då säja? Varför skriker du *kom* hela tiden på det fåniga sättet?' 'Jag säger *kom* för att du ska fatta när jag har slutat prata. Du ska också säga *kom* när du har pratat färdigt och vill ha svar!' 'Jaha. KOM då!'" Jag tycker inte att boken var sorglig någonstans. Det var visserligen lite tragiskt att Carl Andreas barn dog på grund av statyn och att Emilie hela sitt liv trodde att Andreas var död och hade tagit livet av sig. Men jag tycker inte det var sorgligt precis.
Bra inlägg, jag håller med om att den blev bättre ju mer man läste.
SvaraRaderaBra skrivet :)
SvaraRaderaJag tror vi har ganska lika åsikter om boken och de spännande/roliga/ledsama momenten.