Tordyveln flyger i skymningen

Så nu har jag också läst ut boken " Tordyveln flyger i skymningen". Jag tycker att den var lite långtråkig i början men blev bättre i slutet.

Roligt:
"David har inte en sån där liten besker en på sig som Jonas brukar ha? frågar Lindroth
fösiktigt."
"Salmiak menar farbror? Nej tyvärr"
"Jaså nej ja tänkte bara. De är så uppiggande de där små."
Jag tycker att det var roligt för att alltid när det blev lite spännande så frågade Lindroth om en salmiak.

Spännande:
"Det är inte mamma viskade Annika. Det är någon annan! Någon som har nyckel." Jonas smög
fram till fönstret. Mycket riktigt! Där stod den blå Peugoten utanför grinden. Och
det satt någon framme i bilen och väntade.
Jag tyckte att det var spännande för att Jonas kände ju igen bilen och de visste att personen med den bilen hade varit där förut. Men kunde inte lista ut vem det var.

Sorgligt:
"Mina timmar äro nu räknade. Men min och Andreas blomma leva , fast vi båda snart äro döda.
De sista ord som min hand skall skriva och min mun ska uttala i livet äro dessa: Jag har alltid,
alltid älskat Andreas."
Det sorgliga jag har valt är en del ur första brevet de hittar i sommarrummet. Brevet är skrivet av Emilie. Jag tycker att brevet var både fint och sorgligt. Men jag tycker att det var sorgligt för att hon visste att hon skulle dö.

Så min slutsatts om boken är att den började lite sådär men den blev bara bättre och bättre.
/Becka